Att sitta i opposition!

Det är lätt att sitta i opposition!
Jag på sätt och vis är det sant! Man kan kritisera och lägga fram förslag på förslag utan att behöva vara trovärdig i sina finansiering.
Det är lite politikens spelregler som är uppbyggda på detta vis, och jag har väl inga direkta synpunkter på detta.
Men vad man kan fundera på som väljare eller kommuninvånare är hur allt som de vill åstakomma och göra ska gå ihop på sista raden.
Jag kan ju bara se hur oppositionen verkar i Hylte kommun, och hur de hela tiden påtalar om hur saker och ting skulle se ut med deras politik.
Men om man roar sig med att räkna på  vad deras skattehöjning skulle ge i intäkter! och sedan räknar på vad de lovar att de skulle göra så blir det ett stort ekonomiskt minus i räkenskaperna.
Om det är att ta ett helhetsgrepp om en kommuns verksamhet, ansvar gentimot väljarna och kommuninvånarna kan ju diskuteras.
För mig är det inte en ansvarsfull politik med skattebetalarnas pengar, men som sagt det är lätt att sitta i opposition och ropa efter mycket när man inte behöva sitta med räkenskaperna.

Vem stöttar Socialsekreterarna?

Jag oroas över framtiden och hur arbetsbelastningen ser ut för många av våra Socialsekreterare.
Risken med dagens arbetsbelastning är ju uppenbar att många kommer välja att byta yrke, går in i vägen eller helt bränner ut sig.
De sitter och ska utreda, bemöta, lyssna och hjälpa dem som behöver stöd, hjälp i svåra situationer.
Alla har ju rätt till social trygghet, vård och omsorg det är samhällets skyldighet mot dig.
Men vem stöttar Socialsekreterarna tex?
Det är ett område som är både brett och stort men som tyvärr alltför ofta glöms bort då det pratas om budget, resurser med mera i kommunerna.
Det borde ges mer utrymme och lärdom av beslutsfattarna för att förstå hur det kan se ut inom Socialtjänsten överlag, hur det i verkligheten fungerar ute i kommunerna.
Det kan räcka med ett tack, lite beröm någon gång, men alltför sällan eller aldrig inträffar det utan snarare får de höra att verksamheten kostar pengar.
Vi måste nog snarast ta tag i detta växande problem om vi i framtiden ska ha några kvar som orkar jobba inom Socialtjänsten.