Hur upplever vi händelser!

Hur är det igentligen med hur vi upplever saker och ting? eller händelser? och är det detta som vi sedan tror är sant?
För man kan känna att alltfler har synpunkter både kritiska och positiva på saker som man ibland kan fundera på ifall detta verkligen stämmer.
Det kan gälla en patient som besöker doktorn med en enligt honom själv en allvarlig åkomma, medans läkarn endast kan konstatera det inte är något allvarligt och ordinerar vila.

Men på vilka grunder ska man då lyssna på denna patient när denna påtalar till sina vänner och bekanta att doktorn är helt väderlös, vilken kunskap har patienten? är denna en utbildad läkare?

Detta är händelser som jag börjar märka av att allt fler tycks kunna allt i olika situationer och ger en felaktig bild pga hur saker och ting har upplevts.

För sanningen måste väl vara den att när jag går till tandläkarn, doktorn eller vad det nu månde vara är att jag inte ska kunna säga vad som är rätt, eller vilken symptom åkomma som jag lider av då jag inte har den utbildningen.

Men varför har det blivit såhär? kan det vara så att informationsflödet idag har blivit så stort att allt fler sitter hemma och gör sin egna diagnos och sedan gör bedömningen att "så här måste det vara" rätt eller fel helt ointressant. För ifall det är så här så borde vi ju ha ett överskott av både läkare, även lärare ja listan kan göras lång.

Men jag är väldigt tveksam ifall det är denna utveckling som jag vill vara med om!
Nä...låt dem som utbildat sig till läkare, lärare och vad det nu kan vara få vara det och utöva sin kunskap på det de har lärt sig och är duktiga på, och låt oss andra själva få bilda sig en uppfattning av saker och ting är efter vad vi upplevt/upplever när vi är på vårdcentral, tandläkarmottagning eller vad det nu är.

För att en person upplever en sak innebär ju inte med automatik att nästa upplever samma sak.


Lite tänkvärt att fundera på då det alltför ofta klagas på saker och ting, och att begreppet "Ska ha mer" lätt kan sammankopplas.