Att vara "God man"

 Jag är "God man" för ensamkommande flyktingbarn och är stolt för detta uppdrag! Det är ett intressant och lärorikt uppdrag där man får en insikt i vilka problem som kan och finns. Ett problem som jag märkt är att det inte är alla som passar eller bör vara "God man" enligt mitt tänk, eller för barnens bästa. Jag menar inte att jag på någotvis är bäst, men jag ser uppenbara brister. Jag är själv en del i dessa brister då man klart och tydligt kan läsa att den tilltänkte gode mannen ska kunna agera opartiskt, eller stå fri från olika myndigheter och andra instanser så att det inte uppstår risk för intressekonflikt. Men var går gränsen om man som folkvald politiker sitter med och bestämmer i olika nämnder, kommunstyrelse eller vad det nu månde vara? Jag kan själv se hur vissa blandar in politik i sitt uppdrag som "God man".Jag försöker hela tiden att sköta mitt uppdrag med den  professionalism som krävs, och företräda barnet på ett korrekt och opartiskt sätt dock med stor förståelse och respekt. Samtidigt kan jag se hur en del inte har klart för sig vad rollen som "God man" består i, utan agerar som en "mamma eller pappa". Det är isåfall ett problem som kommer drabba barnet och som hade kunnat undvikas. Det är väldigt viktigt att den gode mannen tydligt och klart visar sin professionella sida och inte tar över föräldrarollen. För ytterst handlar den gode mannens uppdrag i att tillförsäkra barnet en trygg tillvaro under dess första tid här i Sverige. Dessa barn som har den kraft som behövs för att klara göra flykten ifrån tex Somalia är ju i stort sett det ända de äger, låt oss inte ta den ifrån dem när de kommer till Sverige.