LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är en rättighetslag. Men är den det i verkligheten? Det är många människor som får vänta orimligt länge på att få den hjälp de behöver och har rätt till. Detta är inte acceptabelt i Sverige 2011. Ett beslut om insatser enligt LSS ska i princip verkställas omedelbart, och om den enskilde får vänta oskäligt länge kan kommunen få betala en straffavgift. Men det spelar ingen roll då vissa kommuner förhalar besluten för att slippa straffavgiften. Det finns vissa kommuner som har en passiv handläggning vilket innebär att enskilda får vänta absurt länge. Ett exempel är följande " En rullstolsburen man hålls på läkares ordination bakbunden med en strumpa för att inte skada sig själv. Detta pågår dag som natt i 25 år. Mannens armar är fria bara korta stunder, som när han duschar, är på toaletten eller åker bil." Det syns även en tendens att kommuner trots avslutad utredning inte fattar beslut om insatser förrän man kan erbjuda dem hjälp. Enskilda som vill ansöka om bostad med särskild service uppmanas att lämna en intresseanmälan först, och sedan vänta med ansökan tills kommunen har en ledig plats. På så vis undviker kommunen risken med att få betala en straffavgift. Trenden är också uppenbar att kommuner allt oftare inte tar hänsyn till de boendes problematik, utan placeras där det finns plats. Det blir mer och mer likt ett institutionellt boende, vilket syns tydligt när gruppbostäder läggs tillsammans med äldreboende, daglig verksamhet och korttidsvistelse istället för att integreras i vanliga bostadsområden. Och tvång som också förekommer! är en allvarlig kränkning och frihetsberövande för den enskilde vilket helt strider med rättighetslagen LSS. Att tvång ändå används är ofta en fråga om personalbrist, men även avsaknad av kunskap om funktionsnedsättningar, bemötande och lagstiftning. Detta gäller personal på alla nivåer, från de som arbetar närmast den enskilde till ledningspersonal med ansvar att driva och utveckla verksamheten. Personal har en skyldighet att anmäla missförhållanden! men det finns en rädsla för att anmäla och det är inte okey. Frågan man kan fundera på är nu när Lex Sarah utökas till att omfatta hela socialtjänsten och inte bara LSS-verksamheten den 1 juli kommer göra den mer kraftfull. Då blir personal skyldig att rapportera både missförhållanden och risker för missförhållanden, och den som tar imot en rapport blir skyldig att utreda den. Vi måste oberoende av partibehörighet, kommun, region ta denna fråga på allvar och ställa oss frågan hur det ser ut där du bor. Liberala hälsningar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar