Vågar man bli äldre?

Det pratas mycket om skola, unga och arbetslöshet idag och visst det är viktiga frågor.
Men vi får ju inte och kan ju inte glömma bort alla dem som varit med och bygga upp denna välfärd som vi har, och som idag är pensionärer.
För man kan idag uppleva att många äldre känner sig otrygga, ensamma och bortglömda.
Är det så vi vill ha det? och är det så vi ska behandla dem som varit med att bygga upp det som vi idag kan vara stolta över?
Visst många har det bra också, men debatten känns många gånger bortglömd och det är ju inte bra.
Och vad man kan fundera på är hur vill man själv ha det den dagen det är dags att gå i pension, inte träffa sina arbetskompisar längre? för även om arbetet kanske inte alla gånger är så roligt så finns ändå den sociala biten.
Man sitter i fikarummet och snackar och löser alla möjliga problem och rätt som det är försvinner det.
Sedan har vi också utmaningen om vem som ska hjälpa oss när vi blir äldre?
För en åldrande befolkning och att hälften av landets kommuner krymper borde ju oroa många, då frågan blir väldigt problematisk för de äldre boende på landsbygden och i glesbygd.
För kompetensförsörjningen blir ju lidande och det drabbar direkt de äldre och hur ska man lösa det?
Skulle vi lösa det med inflyttning så kvarstår ju sanningen att det är fler som dör än flyttar in till landsbygden och glesbygden.
Ja det finns många frågetecken och detta är något som vi måste börja ta på allvar och börja diskutera oavsett vilken partibehörighet man tillhör.
Man bör även fundera på vad ett utjämningssystem kan och bidrar till för att ungdomar väljer att flytta ifrån landsbygden och glesbygden, för detta råder inte utjämningssystemet bot på.

Svensk åkerinäring är redan pressad!

Svensk åkerinäring och svenska åkerier blir en allt mer ovanlig syn på de svenska vägarna.
Det är åkerier som är hemmahörande i länder som har ett helt annat kostnadsläge som dominerar på de svenska vägarna, eller så har de svenska åkerierna tvingats till pga kostnadsläget att bemanna sina lastbilar med chaufförer ifrån lågkostnadsländer.

Därför kan det tyckas märkligt att Miljöpartiet i sin "skuggbudget" vill införa en lastbilsskatt (tidigare kallad kilometerskatt).
Det är en skatt som ska ligga på 1,4kr/km vilket är samma förslag som de Röd Gröna hade i valrörelsen 2010, inget nytt där alltså.
Miljöpartiet vill precis som då att skatten ska differentieras så att den blir lägre där det saknas alternativ i form av båt och järnvägstransporter.
Men den byråkrati och kostnad som det innebär för att kontrollera ett sådant system så känns förslaget som ej igenomtänkt.

Man ska ju samtidigt veta att svensk åkerinäring sitter inte med armarna i kors, svenska åkeriföretag optimerar redan idag sina transporter så gott det går.
De är tvingade till detta pga höga bränslepriser, hög koldioxidskatt just för att minimera körsträckorna och kunna få någon lönsamhet i sin verksamhet.
Samtidigt ska man veta att för många vägtransporter finns det knappast några realistiska alternativ.

Som exempel på vad Miljöpartiets förslag kommer att kosta för ett åkeri så innebär det följande, ett åkeri med 25 lastbilar, de kör 15000 mil per år och bil, det åkeriet kommer få en skattehöjning på ca 5,3 miljoner per år.
Det innebär i runda slängar en skattehöjning på ca 200000 kronor per lastbil och år.

Dessa högre kostnader för en redan pressad åkeribransch kommer ju även leda till en sämre svensk konkurrenskraft för den känsliga exportindustrin, högre priser på mat och livsmedel, andra dagligvaror som transporteras med lastbil.

Detta är nog inte vad den svenska Åkerinäringen vill, eller behöver ifall vi vill ha svenska åkeriföretag kvar, men Miljöpartiet tycks ju tydligt tagit ställning mot svenska åkeriföretag och dess arbetstillfällen det fortfarande skapar.

Levande landsbygd en välmående Region!

Även Halland behöver en levande landsbygd!

Sverige har den snabbaste urbaniseringen i hela EU och det drabbar även Halland.

Det finns inga lätta svar, åtgärder och Sverige och dess regioner ser olika ut, har olika behov och framgångsnycklar.
Men något som är lika oavsett var man bor är att en levande landsbygd behövs och är en avgörande faktor för framtiden, för städerna.
Men det måste finnas en vilja, en utveckling som fler förstår, som gör att människor själva kan välja var de vill arbeta och bo, och möjlighet till det.
Men för att uppnå en del av detta så krävs samtidigt en satsning både på kommunal, regional och nationell nivå, det går inte att sitta och vänta och tro någon annan gör jobbet.
Det är nog också mycket en attityd fråga som kräver en samsyn på flera olika nivåer.
Det gäller tex tillgång till snabba IT-lösningar, en pålitlig mobiltäckning oavsett var man bor och verkar.
Samtidigt så skulle ju ett nationellt biljettsystem i tåg och kollektivtrafiken lösa många knutar just för att underlätta arbetspendling och resor mellan län och regioner.
Det ska väl inte vara omöjligt på 2000-talet när man kan åka till månen men inte åka problemfritt inom Sveriges gränser?
För vi behöver oavsett var en del tycker och tänker en levande landsbygd som bygger på företagande och tillväxt även i framtiden.

Är vi bortskämda?

Jag tycker mej kunna se ett samhälle som pågått och pågår mot en utveckling som är lite märklig.
Det är vi människor som tycks hela tiden bli mer och mer bortskämda, ja det kan låta lite märkligt kanske.
Men man hör allt oftare vi vill ha mer och mer, det gäller i stort sett överallt.
Ta detta med sjukvård, sjukvården ska göra allt mer och mer på kortare tid helst direkt på morgonen när någon vaknar och känner sig lite krasslig och tror man har en allvarlig sjukdom.
Eller allt som våra skolor, lärare numera ska bistå föräldrarna med.
Vår kollektivtrafik ska helst enligt resenären gå lite före utsatt tidtabell, men varför? varför med våra skolor, och varför så snabbt på sjukhus?
Självklart ska vi ha rätt till den vård som vår sjukdom kräver, eller en fullgod skolutbildning, en kollektivtrafik som i största mån håller utsatt tidtabell.
Men det måste ju råda ett lite sunt förnuft av vad vi kan kräva, och vi måste ju själva börja ta ett ansvar.
För ifall man väljer att skaffa barn då bör man väl också ha ett ansvar att kunna ta hand om detta, inte kunna lasta över allt på skolorna och samhället.
För det finns rätt många människor som i samhället väljer att inte skaffa barn av olika anledningar, eller sällan eller aldrig nyttjar sjukvården, aldrig åkt kollektivtrafik som funderar på vart samhället är på väg.
Och risken är ju uppenbar att ifall vi inte börjar diskutera vad som man ska kunna erbjudas inom de olika samhälls funktionerna kommer få en ekonomisk härdsmälta.
Detta är ju samtidigt något som man tydligt kan se i en valrörelse som verkligen vill skämma bort människorna med div ej genomtänkta förslag.
Men jag hoppas och tror vi snart börjar inse att vi kan inte få allt vi pekar på, vi måste även börja fundera på vad vi kan kräva och ta ansvar.
Jag tror även att det är lite en attitydfråga som vi måste börja fundera över, och våga diskutera oavsett partibehörighet.

Sommar i Falkenberg!

Detta är första sommaren som jag bor i Falkenberg och jag är smått lyrisk.
Jag hade innan min flytt till Falkenberg hört att det inte händer så mycket i Falkenberg, men jag vill själv bilda mig en uppfattning och se hur det är.
Och mycket är ju hur man upplever saker och ting, hur man ser på det och det kan ju vara så att jag har sett saker lite med nya ögon.
För jag har upplevt ett trevligt bemötande bland boende, turister, personal på restauranger ja listan kan göras hur lång som helst.
Sedan har ju Falkenberg och alla inblandade verkligen bjudit på saker att se, uppleva, äta och folkfest som jag nog inte trodde fanns i Falkenberg.
Det har varit Wings and Wheels, högklassiska uppträden på både Stålboms och Bratt bara för att nämna några saker som varit i sommar.
Sedan denna atmosfären att kunna vandra utmed Ätran, sätta sig ned och bara njut, titta på folk är ju helt underbart.
Vad som också gör det så extra roligt är ju när jag haft besök ifrån andra Halländska städer som inte vetat om allt fint, den höga mysfaktorn som finns här och kunnat visa dem det.
Jag tänker på allt fint blomsterarrangemang som kommunens personal, många sommarjobbare verkligen har skött med bravur eller hur snabbt och fint städat det har varit.
Sedan har ju visserligen det fina vädret och alla dessa underbara stränder som finns också spelat in, har besökt både Långasand, Skrea, Stafsinge strand och Olofsbo vilka alla bjudit på fina lata dagar på stranden.
Sedan hittar man i stort sett varje dag något nytt, en lite pärla i denna stad/kommun som gör det extra fint.
Så jag vill verkligen tacka Falkenberg för allt fint som ni har, och känna att ni borde vara mer stolta av det ni har, för ni har så mycket fint.
 Sedan ska vi ju självklart vårda detta, utveckla denna stad lite till, för det finns förbättringar som behöver göras också.
Jag tänker tex på att hitta en attraktiv och lockande Husbilsparkering som skulle kunna locka fler turister till Falkenberg, där vi kan visa upp vår fina stad för fler.
Vi har förutsättningarna och bör göra på vårt vis, inte snegla på vad våra grannkommuner gör.

Nu ska jag njut några dagar, veckor till av denna underbara stad för sommaren är långtifrån slut...

Södra Åstranden Falkenberg!

Inga köp till överpris

Kommunen har att hantera invånarnas skattepengar på bästa sätt.
Folkpartiet vill därför inte köpa Södra Åstranden för ca. 100 miljoner, när marken av en utomstående värderingsman bedöms ha ett avsevärt lägre värde.
Vi tycker inte att det är ansvarsfullt att betala 50-60% högre pris än vad värderingen anger.

Kommunfullmäktige fattar beslut om hur markområden i kommunen skall användas.
Beslut i planärenden skall grunda sig på den lagstiftning som gäller för en bra livsmiljö.
Det kan handla om miljö, grönområden, trafik, buller närhet till industri m.m.
Även politiska ställningstaganden kan påverka beslutens inriktning.
Att föregripa ett formellt beslut innebär vissa risker. Det företag eller privatperson som tänker köpa mark bör försäkra sig om att det är möjligt att använda marken enligt egna önskemål.
Även kommunledningen bör undvika att lova saker innan ordentligt beslutsunderlag tagits fram.

Ekängengruppen och Wästbygg köpte markområdet kring gamla Glasfiber i förhoppning om att kunna genomföra ett stort och riskfyllt projekt.
Man var medveten om de bullerproblem som fanns i delar av området, men man tog risken.
Nu erbjuder man kommunen att köpa marken till ett pris långt över vad man själv givit.
En bra affär för Ekängen och Wästbygg, men en dålig affär för Falkenbergs invånare.
Kommunen kan inte ta ansvar för byggföretagens spekulationer.

Södra Åstranden är ett område med potential, men vi i Folkpartiet tror inte på de framtidsvisioner som konsultfirman WSP förespeglat kommunen. Gärna ett attraktivt område som förbinder staden med stranden, men då handlar det om mycket grönt och en del bostäder.
Knappast tillräckligt för att finansiera ett köp för 100 miljoner.

Vid samtal med tidigare anställda vid Glasfiber har vi fått indikationer på att det finns en del rester från verksamheten som gör att en kostnad för sanering kan bli aktuell innan marken kan användas för bostäder. Enligt vår uppfattning bör dessa kostnader utredas innan ett eventuellt köp kan bli aktuellt.

Folkpartiet Falkenberg motsätter sig ett beslut om att Falkenbergs kommun genom Näringslivsbolaget i nuläget ge sig in i ett köp av Södra Åstranden.

Är det viktigt att veta hur man löser problem?

Dagligen dyker det upp problem och enligt vissa mer allvarliga än andra.
Men hur löser man dem? och vad är ett problem?
En del får huvudvärk när de stöter på ett problem och en del går helt sonika hem.
Och många gånger består problemen av något nytt, alltså något som vi inte stött på tidigare och det kan vara besvärligt för vi kan inte bara säga "Å det är ett sådant problem som vi löste förra månaden".
Men samtidigt är det något bra för man måste lösa dem utan att kunna dra nytta av tidigare erfarenheter.
Alltså kan man säga att förändringar nästan alltid orsakar problem!
Men vad är själva problemet?
Ett problem kan vara att problem ofta verkar vara mycket olika, man tänker att vart och ett måste lösas på ett särskilt sätt och så är det egentligen inte alls.
Man har alltid hittat på metoder att lösa problem och man har närmat sig dem på samma sätt oavsett hur olika de har varit.
Men vad som egentligen behövs är en metod som bygger på, eller en lista på saker som man bör göra för att kunna lösa problem.
Vad som man bör göra först, vad som bör komma sedan och så vidare till problemet är löst.
Då finns en metod som kallas "SOLVE", en underbart klok, genomtänkt metod där varje bokstav står för ett av stegen som man måste ta för att kunna lösa ett problem.

S ärskilj problemet eller situationen.
O bservera, organisera och definiera problemet eller situationen.
L är genom att ifrågasätta alla delar av problemet.
V isualisera tänkbara lösningar, välj en och finslipa den.
E ffektuera lösningen och följ upp resultatet.

Och då kan man ju fundera på "Vad är ett problem?" eller som Nalle Puh säger "Är det viktigt att veta hur man löser problem"

Demokrati är ett förtroendeuppdrag!

Att vara folkvald är ett förtroendeuppdrag som väljarna, människorna har valt genom demokratiskt genomfört val.
För i Sverige har vi allmänna val till Riksdag, Kommun och Region/Landsting.
Det är något som vi ska vara stolta och rädda om och inte missbruka.
Det ligger ett förslag som regeringen nu vill följa som är demokratiutredningens linje.
Det gäller skärpta regler för det kommunala partistödet,  och bland annat att man stoppar stöd för obesatta mandat i landets fullmäktige.
Det är väl inget konstigt med detta! utan snarare en självklarhet och märkligt att det ännu inte är genomfört.
Vad man därimot kan fundera på är hur vissa Sverigedemokrater runt om i landet kan protestera mot detta?
Det handlar om miljoner som istället kan användas till viktigare saker, istället för tomma stolar i ett fullmäktige.
Men som oftast så är det svårt eller omöjligt att förstå SD`s tankesätt, så varför skulle jag bli förvånad?
För varför betala ut partistöd till tomma stolar? det blir dyra stolar och vi pratar om flera miljoner.

Hur realistiskt är Miljöpartiet?

På Miljöpartiets kongress så beslutades om en lagstiftning för 35 timmars arbetsvecka.
Är verkligen det något realistiskt och hur ansvarsfullt är det igentligen?
För ifall man vänder blickarna söderut och tittar hur det ser ut i Frankrike så infördes detta i februari 2000.
Vad har hänt där då?
Jo det blev ett fiasko, det blev inga fler jobb, pensionsinbetalningarna blev och blir per automatik mindre vilket ger sämre pensioner och den franska industriella effektiviteten och konkurrenskraften har sackat efter på alla områden, i stort sett mot alla länder.
Är det verkligen detta Miljöpartiet vill och tycker skulle vara bra för Sverige?
Det som är mer intressant är att Frankrike efter nära 15 år fortfarande inte har mäktat med att anpassa sig till realiteterna och kunnat konstatera att 35-timmarsvecka inte funkar.
Man kan ju också kolla arbetslösheten som ofta nämns som om att vi i Sverige skulle ha den värsta.
Man kan ju bara  konstatera att det land som Miljöpartiet vill att vi ska anpassa oss och system till så visar färsk (Arbetslöshetsstatisktik från EU för april) att den franska nu är uppe i 11% vilket motsvarar 3,3 miljoner människor (Dubbelt så mycket som den tyska) och den svenska ligger på 8,4%.

Alltså hur kommer en ev valkampanj se ut med Miljöpartiet? och debatterna om arbetslinjen kontra ledighetslinjen?
Och hur ansvarsfullt kommer väljarna känna inför detta? men som sagt detta överlåter jag till dem som är Miljöpartister och ombud som valde att köra över partiledningen med röstsiffrorna 169-50.
Och att man vill införa/importera något som visat sig vara ett snart 15 år långt misslyckande i Frankrike känns märkligt.

Ryggrad i svensk ekonomi!

Vi pratar nästan uteslutande idag om att vi måste vara kreativa, hitta nya innovativa lösningar som ska ge nya arbetstillfällen.
Visst det är viktiga frågor och behövs men jag känner en oro när man hör företagare inom den svenska basindustrin som känner sig bortglömda.
För vi får och kan inte glömma bort redan befintliga företagare oavsett hur deras tillverkning eller verksamhet ser ut.
För det kan vara så att den svenska "Basindustrin" kanske inte låter så fint och upplevs som något osexigt, men är trots allt själva ryggraden i den svenska ekonomin.
Innovation och innovationsstrategier i all ära men de behövs för framtiden, men jag tror vi lurar oss själva ifall vi litar och tror för mycket på dem.
Och sanningen är ju den att svensk basindustri ligger väldigt långt fram i utvecklingen både tekniskt, ekonomiskt just för konkurrensutvecklingen har krävt detta för att kunna överleva.
Att då få höra det att många inom den svenska basindustrin upplever att de glömms bort bland alla fina ord som innovativa, kreativa och skapande företag är inte bra.
Vi behöver och kommer behöva alla företag som skapar arbetstillfällen och för det behövs ett kraftigt lok som drar detta framåt (basindustrin).
Men ett lok behöver smörjas, ges service, bränsle för att klara uppförsbackarna som dyker upp ibland och det får vi inte glömma bort.
För även svensk basindustri behöver förutsättningar för en säkrad framtid och det innebär att produktionen måste effektiviseras, inte glömmas bort bland fina ord som innovationsstrategier.
Sedan tror jag vi är tvingade att gemensamt hitta dessa lösningarna, krafterna för att klara det framtida skapandet av fler växande och konkurrenskraftiga företag, men det görs tillsammans.

Hur upplever vi händelser!

Hur är det igentligen med hur vi upplever saker och ting? eller händelser? och är det detta som vi sedan tror är sant?
För man kan känna att alltfler har synpunkter både kritiska och positiva på saker som man ibland kan fundera på ifall detta verkligen stämmer.
Det kan gälla en patient som besöker doktorn med en enligt honom själv en allvarlig åkomma, medans läkarn endast kan konstatera det inte är något allvarligt och ordinerar vila.

Men på vilka grunder ska man då lyssna på denna patient när denna påtalar till sina vänner och bekanta att doktorn är helt väderlös, vilken kunskap har patienten? är denna en utbildad läkare?

Detta är händelser som jag börjar märka av att allt fler tycks kunna allt i olika situationer och ger en felaktig bild pga hur saker och ting har upplevts.

För sanningen måste väl vara den att när jag går till tandläkarn, doktorn eller vad det nu månde vara är att jag inte ska kunna säga vad som är rätt, eller vilken symptom åkomma som jag lider av då jag inte har den utbildningen.

Men varför har det blivit såhär? kan det vara så att informationsflödet idag har blivit så stort att allt fler sitter hemma och gör sin egna diagnos och sedan gör bedömningen att "så här måste det vara" rätt eller fel helt ointressant. För ifall det är så här så borde vi ju ha ett överskott av både läkare, även lärare ja listan kan göras lång.

Men jag är väldigt tveksam ifall det är denna utveckling som jag vill vara med om!
Nä...låt dem som utbildat sig till läkare, lärare och vad det nu kan vara få vara det och utöva sin kunskap på det de har lärt sig och är duktiga på, och låt oss andra själva få bilda sig en uppfattning av saker och ting är efter vad vi upplevt/upplever när vi är på vårdcentral, tandläkarmottagning eller vad det nu är.

För att en person upplever en sak innebär ju inte med automatik att nästa upplever samma sak.


Lite tänkvärt att fundera på då det alltför ofta klagas på saker och ting, och att begreppet "Ska ha mer" lätt kan sammankopplas.

Hur mår den svenska sjukvården?

Det talas mycket om resursbrist, personalbrist med mera inom den svenska sjukvården och i media idag.
Men hur är det igentligen ställt med vissa påståenden och varför ser det ut som det gör?
Jag kände att jag måste försöka bilda mig en egen uppfattning om vad fakta säger.
Det som blir intressant när man kollar vad forskningen visar är att resurserna till den svenska sjukvården har ökat över tid.
Efter 1990-talskrisens slut har Sverige spenderat strax över 9% av BNP på sjukvård vilket är ungefär lika mycket som övriga EU-länder.
Svensk sjukvård har aldrig haft så mycket resurser som idag.
För få vårdplatser är något annat som man ofta också får som förklaring till den pågående krisen på svenska sjukhus.
I början på 1990-talet fanns det 75000 vårdplatser i Sverige, idag 25000.
Okey att fler vårdplatser kan vara en lösning, men en kortsiktig lösning för att råda bot på problemen.
För att öka antalet vårdplatser skulle innebära att vi ska bevara en struktur som inte är särskilt effektiv.
Många vårdplatser är ju inte ett mått på god sjukvård och det visar ju sig att många länder med fler vårdplatser än Sverige har en sämre utvecklad vård.
Lösningen verkar snarare ligga i att göra sjukhusen mer flexibla, förbättra samarbetet med primärvård och kommunerna, föra över patienter till avdelningar med mindre beläggning eller inrätta tillfälliga vårdplatser när man möts av ett antal försvårande faktorer (Influensa, sjuk personal, vinterkräcksjuka och RS-virus).
Sjukhusen är ingen hälsosam plats att befinna sig på och forskningen visar att det oftast är bäst för patienten att snabbt komma därifrån, särskilt för äldre, sköra människor.
Samtidigt så har ju trots antalet vårdplatser succesivt minskat under de senaste decennierna så har medellivslängden ökat med 4,5 år sedan 1980-talet, vilket inte minst beror på förbättrad sjukvård.
Vi har ju en öppenvård, dagkirurgi, nya läkemedel och effektiva vaccinationsprogram som inneburit att den svenska vården genomgått en omstruktuering, men problem med att vi fortfarande tycks ha en alltför sjukhusdominerat system trots att antalet vårdplatser minskat drastiskt.
En del i dessa problem som nu upplevs kan säkerligen hänga ihop med att strukturomvandlingen är ofullständig, Sjukhusens kapacitet har dragits ner kraftigt men primärvården har inte byggts ut i motsvarande utsräckning.
För satsningar till trots så har Sverige fortfarande en svagt utbyggd primärvård jämfört med övriga OECD-länder.
Det visar sig också att den genomsnittlige svensken besöker öppenvården tre gånger per år, i Tyskland är den siffran nio gånger.
Det visar sig också att endast 17% av de svenska läkarna jobbar inom primärvården, i Finland är siffran 34% trots att ett patientbesök i primärvården både är mycket billigare än ett sjukhusbesök och dessutom bättre, enklare för patienten.

Ja märker nu att detta inte är lätta frågor! men kan samtidigt konstatera att mer pengar och fler vårdplatser inte är den enkla lösningen på vårdkrisen, och dessvärre en ståndpunkt som sällan eller aldrig hörs i debatten.

Framtidens sjukvård!

Hur ska sjukvården se ut?

Idag är vi mer medvetna om och har betydligt mer kunskap om sjukdomar/sjukvård.
Detta är bra samtidigt som det ställer helt andra krav än vad det gjorde förr.
Men vad man kan fundera på är ju då hur man ska hantera denna kunskap? medvetenhet som finns.
För frågan blir ju då var? hur? och vilken vård ska man förväntas få? och vad får det kosta?
Frågan man också kan ställa sig är ifall kunskapen alltid är den rätta? eller var kunskapen kommer ifrån?
För självklart ska man få vård men det kanske inte alltid behöver ske på ett akutsjukhus, eller inte alltid är ett akutärende? samtidigt som det hänger ihop med hur den sjuke/drabbade upplever det eller deras anhöriga.
Sedan kommer ju frågan vem som ska bedöma vad? och det kommer ju säkerligen bli diskussioner ifall bedömningen är rätt eller inte.
Samtidigt så brottas politiken med att försöka hitta hållbara och långsiktiga ekonomiska lösningar för att man ska ha tillgång till en god och säker vård oavsett var man bor.
Detta är inga lätta frågor och jag har inga enkla lösningar, men man borde kanske på ett mer långsiktigt vis börja fundera på, både läkarkåren, politiken, sjuksköterskorna att försöka hitta någon slags modell där man i stort sett lyfter dessa frågorna tillsammans mer än vad som görs idag.
För ingen löser dessa frågorna ensam, och det kommer krävas att man lägger den eventuella prestigen åt sidan för att kunna hitta dessa lösningar.
Gör man det så tror jag iallafall man kommit en bit på vägen.

Människan ett rovdjur?

Man ser allt oftare att våra vilda djur dyker upp i våra samhällen likt Varg i tätorter, Älgar i trädgårdar ja listan kan göras lång.
Men varför har det blivit så? vilket ansvar har vi människan för att det blivit så? och har vi något ansvar?
 Ja det finns väl många olika anledningar till varför det blir allt vanligare att man kommer möta en Älg i trädgården eller en Varg på Storgatan i någon stad.
Men en anledning tror jag beror på oss människan själv, som i allt större utsträckning knuffar undan djuren av olika anledningar.
Vi bygger ut, tar allt mer av våran natur i anspråk utan att ta riktig hänsyn till naturen varvid djuren blir allt mer ihopträngda och får svårare att hitta föda.
Samtidigt så är det ju inte bara de stora djuren som blir drabbade, utan även smådjur som spelar en stor roll i ett fungerande djurrike.
Nu senast kunde man läsa om  Vattensalamander som tydligen hittats där man planerar att lägga en deponi.
Ja det är kanske inte något stort djur men är trots allt fridlyst och spelar en viktig roll i ett fungerande djurrike stort som smått.
Så vi borde kanske börja fundera på vilket som är vårt största "Rovdjur" och hur vi i framtiden vill ha det?  för jag är samtidigt övertygad om att det finns plats för både människan och ett rikt djurliv.

Jag tar ansvar!

Man kan allt oftare höra att det är inte mitt ansvar utan det är kommunens ansvar, eller skolans ja listan kan göras hur lång som helst.
Men vem har bestämt att vi inte behöver ta ansvar då?
Det är inget beslut som jag kan minnas varit uppe i kommunerna, regionerna eller på riksnivå.
Men inte kan det väl vara så att det är ett sådant samhälle där vi hela tiden bara vill ha mer och mer utan att själva kunna ta ansvar som vi vill ha? eller?
Jag vill ju leva i ett samhälle där jag själv kan välja men samtidigt känna att att jag har skyldigheter och ett ansvar över de beslut som jag väljer.
Men visst det är ju den lättaste vägen att gå att bara lägga över allt ansvar på skolan, läraren eller kommunen när resultaten inte blir som man förväntat sig.
Detta tycker jag man i allt större utsträckning börjar märka en tendens till att utvecklingen går åt detta hållet.
Kan man säga att man helt enkelt delegerat ansvarsbiten till någon annan och sedan bara vill ha mer och mer?

Detta är nog något fler borde fundera på och tänka på hur vill vi ha framtidens samhälle.